I Sverige är det vildbin, steklar, dag- och nattfjärilar, blomflugor, andra flugor och skalbaggar som pollinerar. De lever vilda i naturen och kallas därför vilda pollinatörer. Honungsbiet och ett par humlearter odlas.
Vi behöver de vilda pollinatörerna för vår matförsörjning, för den biologiska mångfalden och för ett fungerande ekosystem.
Tyvärr är våra pollinatörer hotade. Förändringar i landskapet, pesticider, monokulturer och klimatförändringar bidrar till att vilda pollinatörer minskar både i antal och som arter, globalt och här i Sverige.
Genom pollinering, en biologisk process där pollen överförs mellan blommor så att växter kan befruktas och fortplantas, får insekterna nektar och pollen som föda.
Pollinatörernas egenskaper är olika och de skiljer sig åt i sitt sätt att söka föda, beroende på till exempel när de är aktiva under dygnet, säsong och väderförhållanden. Några är specialister på vissa växter medan andra är mer generalister och besöker många olika växter.
Källor: Naturvårdsverket, Svensk Trädgård, Naturskyddsföreningen
De flesta vilda bin som tillhör familjen steklar är solitära, vilket innebär att de lever enskilt och inte i ett bisamhälle. Här i Sverige har vi drygt 270 arter såsom citronbin, blomsovarbin, murarbin tapeserabin, mindre träbin, gökbin, smörblomsbin m.fl.
Varje hona anlägger boet, lägger ägg och samlar in pollen för sina larver. För att effektivt kunna samla in och transportera pollen har många bin mer eller mindre tät päls där pollen fastnar. Men det finns även arter som har särskilda anordningar på benen eller behåring på buken (buksamlabin).
Byggandet av bon görs i sandiga marker, andra bin använder död ved med insektingångar eller andra håligheter, till exempel vass. Larverna behöver värme och boet anläggs gärna på solbelysta och vindskyddade platser. Dessutom behöver vildbin en eller ett fåtal blommande växtarter inom flygavstånd från boet.
Källor: Naturskyddsföreningen, Naturvårdsverket, Artdatabanken,
Sammanställning av Bengt Nihlgård 2013 “Om bin, särskilt svenska arter”.
Humlor ingår i familjen långtungebin inom överfamiljen bin. Humlor förekommer mest på norra halvklotet med enstaka arter i Sydamerika. Här i Sverige har vi ungefär 40 olika arter av humlor som åkerhumla, mosshumla, hushumla, stenhumla, mörk eller ljus jordhumla, trädgårdssnylthumla m.fl.
Humlor är våra bästa pollinerare och de besöker nästan alla typer av blommor, dock inte de långpipiga. De flyger även vid kyligt väder, till och med vid lätt regn. De pollinerar strängt taget varenda blomma de besöker och det finns många humlor i varje bo.
Humlor behöver pollen som är proteinrikt för sina larver. Men särskilt på våren är det viktigt att drottningen äter pollen så att hon snabbt kan utveckla sina ägg och söka efter en boplats. De behöver även nektar som mestadels innehåller socker och som krävs för energi när de flyger och producerar värme i boet, ruvar sina larvar och producerar vax.
Eftersom humlor är de första pollinerarna på våren behöver de en han-sälg som producerar stora mängder pollen, t.ex. vide, men även maskros, äppelträd, vinbär och krusbärbuskar samt blåbärs- och lingonblommor som växer i barrskogstrakter.
© Copyright 2023
